Låt mig ta och berätta om en utav mina bästa vänner som har känt mig längst (förutom Lisa som jag har känts sen hon föddes, hon föddes ett halvår efter mig. Men det är en annan historia :) )

Maral träffade jag på fritids, Klanglådan. Vi hittade varandra i mitten där någongång när vi började leka häxor. Vi gjorde häxbrygder och skrämde upp varandra med att vi såg gröna ögon i spegeln och att det bodde en vampyr i källaren. Vi blev så rädda för allt detta så till slut så vägrade vi gå runt en och en utan gick jämt runt i grupp. Något som fritidsfröknarna blev väldigt trötta på då man råkade bli kvar sist på fritids så fick dom följa med överallt. 

Vi hade två fritidsfröknar vid namn Carina och Carina. Ena var kort spetsigt ansikte och spetsigt hår. Hon var ganska snäll men också den som var lite sträng. Den andra var stor, lång, bred, smålänning som sa kåv till korv. Hon hade allt uppe vid armhålan och hade nästan alltid lökringar. Hon var den dumsnälla. Det var också hon som framkallade ett hemmagjort hårgéle när jag och maral bestämde oss för att starta en frisörsalong på fritids. Den gick så bra att det hoppade upp konkurans i huset. Helt plötsligt hade vi en idrottshall i hallen, ett massagerum bredvid vår salong. Vi blev kompisar med massagekillarna iallafall.

Efter fritids så tappade jag och maral bort varandra ett tag. Men hittade varandra i femman sexan då jag hittar henne stå framför katedern på en rast och dansa till britney spears. Inga av de andra svenska ungarna kan dansa så här så dom står och kollar på. Det var också då som hon tog sig ann att lära en hel svensson blond Josefine att dansa sådär. Vilket jag lärde mig och snart var vi the center of attention på alla discon. Speciellt på fotbollscuper och deras discon. Vi har genom alla fotbollscuper träffat på norskar, västeråsare, danskar, holländare?

 Fotbollscuper var alltid lika roligt. Så roligt att man ibland glömde av vad man var där för? Nämligen att spela fotboll. En gång gick vi och spelade "när vi gräver guld i usa" på våran bärbara stereo när vi hade förlorat ganska stort, först fatta vi inte varför folk börja säga: bra jobbat tjejer men sen slog det oss och då stängde vi av ganska snabbt.

Det var också viktigt. Musik.

Musikklassen lyckades jag inte komma in i. Maral grät och sa att jag skulle få hennes plats. Hon gick tre år i musikklass och jag hamnade i en klass med massa sköna bonnlurkar och annat smått och gott. Tre års högstadie med intriger och tonårsförälskelser.

Gymnasiet lyckades vi hamna i samma skola och klass. Det var en liten chock mot våran gamla skola då det gick inte ens hälften av hur många som gick på ytterbyskolan. En liten skola med mycket olika nationaliteter. Vilket inte fanns i ytterby. I tvåan går jag över till media och maral är kvar i samhäll men vi kommer ifrån varandra ett litet tag men vi finns alltid kvar. Vi hittar tillbaka när maral hittar nått som intresserar henne i vår klass. Helt plötsligt hänger maral på alla våra lektioner. Inget jag har emot men nu börjar det gå upp för mig vad som är igång.

Med detta så blir hon en del av "the media girls" även fast hon inte går i min klass, men hon lyckas ändå att flirta in sig.

Nu är det ett år sen studenten och maral fyllde 18. Och av alla konstiga saker som vi kan hitta på så planeras nu att spontanåka till hultsfred.

Vi får se vad som händer men med Maral vet jag att jag alltid kommer att ha det roligt.

:)